Känns som en enda stor dröm.
Jag vill inte inse att det är sant.
Men du är borta nu :(
Känns så obegripligt.
Att bara få komma ihåg dig hur du var som person, att inse att man inte får träffa dig nå mer, aldrig höra dig säga "bicko" nå mer och allt vad du brukade säga är så jag vet inte vad.
Vart ska vi nu åka när vi varit hos fammo?
Det känns så oerhört tomt:(
Allt gör så ont.
Vi saknar dig!
Hoppas du har det bra där vart du är, hoppas moffa och morbror tar väl hand om dig!
Vila i frid mommo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar