solen i ögonen

onsdag.
Halv 9 på morgonen åkte vi iväg till juoksengi vi skulle ha minnesgudstjänst för faffa.
Jag körde, och fy fan vad jag hatar macken i pajala. Det är helt sjukt varje gång vi är där så måste jag hoppa ut för att pappa måste fixa, antingen håller jag på att köra in i nåt eller så parkerar jag snett som en kratta. Inte nog med de så skulle vi åka vidare så stod vi i en korsning, och ja jag hittade inte dragläget så bilen börja rulla bak och nästan på Simons bil. Nä fy fan, slutar alltid med att jag surar hela vägen från pajala till juoksengi.
När vi var framme så kändes det helt konstigt och riktigt tomt när inte faffa var där:s
Det kom hur mycke folk som helst, du var verkligen omtyckt!
Vi satt och vänta hemma hos fammo att faffa skulle komma med begrevningsbilen hem på gården för att sen ha en minnesgudstjänst.
Sen kom du, vi sjöng lite psalmer och sen öppna dom kistan, jag skulle inte kolla men jag såg dina blåa händer och då var jag tvungen att kolla, du var dig inte lik:s Du låg där så fridfullt, du såg ut att ha det bra! Och sen brast det, det bara spruta tårar, det kändes som att man inte fick nå luft:s Åh gud vad hemskt det var:(
Det har ju alltid känt som att du är odödlig eller nåt, att du alltid ska finnas!

Hoppas du har det bra!
Sov gott farfar!